Hudcancer

Allmänt om hudcancer

Hudcancer, inklusive basaliom, är vanligare och ökar mer än alla andra cancerformer i Sverige. Den främsta orsaken är stark exponering för solens ultravioletta strålar. Upprepade solskador kan göra att cellerna i huden börjar dela sig eller växa okontrollerat i något av hudens lager. Om du har ljus hy och bränner dig många gånger eller utsätts för starkt solljus över lång tid ökar risken att drabbas.

I ovanliga fall kan okontrollerad celldelning leda till hudcancer helt utan solens inverkan.

Malignt melanom är kanske den hudcancerform som är mest välkänd. Sjukdomen drabbar ungefär 4 000 personer i Sverige varje år. Hudcancerformer som hör till gruppen icke-melanom är däremot betydligt vanligare – skivepitelcancer drabbar ungefär 7 000 personer varje år och minst 50 000 får basalcellscancer, så kallat basaliom.

Det är vanligast att få en diagnos efter 40 års ålder, ofta betydligt senare. Hudcancer är ovanligt hos barn och tonåringar.

WHO avråder från solning

Världshälsoorganisationen, WHO, klassar all sorts UV-strålning som cancerframkallande i den högsta riskkategorin. De hänvisar till experter som menar att fyra av fem hudcancerfall skulle kunna förhindras eftersom UV-strålning kan undvikas i stor utsträckning. Därför avråder WHO från solning – vid brist på D-vitamin rekommenderas istället kosttillskott.

Symptom vid hudcancer

Hudcancer kan se ut på olika sätt. Ett gammalt födelsemärke eller en leverfläck eller pigmentfläck som växer eller ändrar utseende kan vara tecken på cancer. Men det brukar oftare röra sig om en helt ny förändring i din hud som ser ut som en fläck, knottra eller knuta. Eksemliknande, skrovlig och fjällande hud som inte läker – eller som läker och kommer tillbaka igen – kan också vara tecken på hudcancer.

Hudförändringarna kan sitta var som helst på kroppen, men uppstår oftast i hud som är särskilt exponerad för solen.

Vanliga hudförändringar vid hudcancer:

• sträv, skrovlig, rodnad, fjällande eller sårig hud som inte läker

• hudfärgad eller blekröd knottra eller knuta som även kan fjälla, klia och vara öm

• ny pigmentfläck, leverfläck eller nytt födelsemärke med ojämn kant eller skiftande färg (ibland med inslag av exempelvis vitt, rött eller blått)

• äldre pigmentfläck, leverfläck eller födelsemärke som ändrar färg eller form, växer eller blöder.

Andra tänkbara förklaringar

Hudreaktioner kan bero på många olika saker, exempelvis tillfälliga virusutslag eller solskador. Solskador kan även leda till hudförändringar som är bestående utan att vara farliga, som vid så kallade solfläckar eller hyperpigmentering.

Torr hud, eksem och psoriasis kan ge hudreaktioner som liknar hudcancer. Det gäller även ringorm, rosacea, vårtor, fotsvamp och nagelsvamp. Växande knutor i huden, särskilt hos äldre personer, kan ibland röra sig om ofarliga hudförändringar som inte är maligna.

I mer ovanliga fall kan hudreaktioner vara ett av flera symptom vid allvarliga, bakomliggande sjukdomar. Cancer som lymfom och lymfatisk leukemi kan till exempel ge symptom i form av hudförändringar och hudtumörer.

Orsaker till hudcancer

Hudcancer beror på att hudcellerna börja dela sig på ett okontrollerat sätt och bilda cancerceller. Det kan till exempel bero på solskador som cellerna inte lyckas reparera.

Om du bränner dig många gånger i solen ökar risken för allvarliga hudförändringar som leder till hudcancer. Men huden kan utveckla tumörer även om du inte bränner dig – ofta handlar det om den sammanlagda solexponeringen genom livet. Personer med ljus hy eller stora födelsemärken är mer sårbara för cancer än andra. Risken att drabbas ökar med åldern.

Solens ultravioletta strålar är den allra vanligaste orsaken till cellförändringar och hudcancer. Men det finns undantag – vissa hudcancerformer kan uppstå i hud som inte är solexponerad.

Faktorer som ökar risken för hudcancer:

• överexponering av UV-strålning, gäller även artificiell strålning i solarium

• tunt ozonskikt

• ljus hy

• många eller stora födelsemärken

• hög ålder

• ärftlighet

• tidigare solskador och brännskador

• kroniska sår

• olika sjukdomstillstånd, bland annat andra cancerformer

• viss sjukdomsbehandling, bland annat strålbehandling och läkemedel som försvagar immunförsvaret.

Olika former av hudcancer

Basalcellscancer – basaliom

Basalcellscancer hör till gruppen icke-melanom och är den i särklass vanligaste formen av hudcancer. Basaliom består i de flesta fall av en ytlig hudförändring som växer långsamt och mycket sällan sprider sig till andra delar av kroppen. Hudförändringen brukar likna en hudfärgad finne, glansig knottra eller knuta. Den kan också visa sig som ett eksemliknande sår som inte läker – eller som läker och kommer tillbaka igen.

Besvären orsakas ofta av långvarig solexponering, men till exempel genetiska faktorer har också betydelse. Basaliom drabbar i de flesta fall personer med ljus hy och hudreaktionen brukar uppstå i solexponerad hud i ansiktet, på halsen, bröstet, magen eller ryggen.

• ytlig basalcellscancer – ser ut som en eksemliknande fläck som fjällar

• nodulär eller knutformad basalcellscancer – ser först ut som en glansig finne eller knottra och växer sedan till en vårtliknande knuta, ibland med en upphöjd kant som har sår eller små blodkärl i mitten

• aggressiv basalcellscancer – växer djupare i huden och kan se ut som ett ärr eller en platt, vit eller gulrosa hudförändring som ibland är sårig; aggressivt basaliom finns i olika former och kallas bland annat för infiltrativ eller morfealik basalcellscancer.

Skivepitelcancer

Skivepitelcancer är den näst vanligaste formen av hudcancer och hör också till gruppen icke-melanom. Den växer ofta djupare än basaliom och kan ibland sprida sig till exempelvis närliggande lymfkörtlar.

Hudförändringen kan se ut som ett eksem som inte läker eller som en vårtliknande, hudfärgad eller blekröd knuta. Både fläckar och knutor kan vara ömma, fjällande och såriga.
Besvären orsakas ofta av långvarig solexponering och är vanligast hos personer med ljus hy. Hudförändringen uppstår oftast i ansiktet, på hjässan, nacken, halsen eller händerna.

I över hälften av fallen utvecklas skivepitelcancer efter så kallad aktinisk keratos, en ytlig solskada som kan vara ett mycket tidigt förstadium till cancer. Bowens sjukdom, som också kallas skivepitelcancer in situ, kan däremot utvecklas till skivepitelcancer utan tydlig koppling till lång solexponering.

• aktinisk keratos – en ytlig solskada på solexponerad hud som ibland kan vara ett mycket tidigt förstadium till skivepitelcancer, ser ofta ut som ett eksem som inte läker

• skivepitelcancer in situ eller Bowens sjukdom – ytlig skivepitelcancer som inte är fullt utvecklad, brukar också se ut som ett eksem som inte läker men har inget direkt samband med solexponering över tid

• skivepitelcancer – utvecklad skivepitelcancer som växer djupare ner i huden och liknar en vårta eller knuta, bildas ofta från en eksemliknande hudförändring men kan även uppstå i ärr eller svårläkta sår.

Malignt melanom

Malignt melanom är den ovanligaste och ofta allvarligaste formen av hudcancer som i vissa fall kan sprida sig fort i kroppen. Därför är det viktigt att behandla malignt melanom i ett tidigt skede, innan det har bildats metastaser.

Melanom brukar bildas i pigmentfläckar, födelsemärken eller leverfläckar. De är ofta bruna eller svarta, men kan även ha exempelvis vita, röda eller blåa färgnyanser. Det är vanligast att få ett helt nytt födelsemärke eller liten knuta i huden, men det kan också röra sig om en gammal leverfläck eller pigmentfläck som ändrar utseende, växer eller blöder. De kan även vara oregelbundna i formen, utan en jämn kant. Hudförändringen sitter ofta på solexponerad hud som bröstet, magen, ryggen, armarna eller benen.

Malignt melanom beror i de flesta fall på UV-strålning och kan till exempel vara en följd av att du har bränt dig många gånger i solen. Men melanom kan ibland bildas även i hud som inte är solexponerad, till exempel på fotsulorna, handflatorna, i munnen, ögonen eller underlivet. Det beror på att melanom uppstår i hudens pigmentceller, melonocyter, som finns i all hud och även i slemhinnorna.

• malignt melanom in situ – ett förstadium till malignt melanom som bara växer i hudens yttersta lager; varje år diagnostiseras ungefär 3 000 patienter med malignt melanom in situ utöver de 4 000 som drabbas av utvecklat malignt melanom

• ytligt melanom – den vanligaste formen av malignt melanom, ser ofta ut som en brun eller svart, platt eller något förhöjd fläck som ibland kan växa i hudens yttersta lager i månader eller år innan det börjar växa ner i huden

• nodulärt eller knutformat melanom – den näst vanligaste formen av malignt melanom, ser ofta ut som en blå eller svart knöl som på kort tid växer djupare ner i huden och snabbt kan ge metastaser

• lentigo maligna melanom – mer ovanlig form, brukar börja som förstadiet lentigo maligna i form av en ljusbrun fläck som växer och efter några år utvecklas till melanom i form av en mörkare knöl med olika färgnyanser

• akralt lentiginöst melanom – mer ovanlig form av malignt melanom som inte beror på UV-strålning, kan till exempel sitta under en nagel, på fotsulan, tårna, fingrarna eller i handflatan och kan förväxlas med exempelvis fotsvamp eller nagelsvamp.

Utredning och behandling

Tillfälliga hudskador eller hudförändringar som orsakats av solen brukar inte vara tecken på hudcancer och kräver som regel ingen behandling. Kvarstående hudförändringar behöver undersökas av läkare. I många fall räcker det att titta och känna på huden för att ställa rätt diagnos, men ibland krävs en så kallad hudbiopsi för att avgöra om det rör sig om farliga eller elakartade hudförändringar. Vid misstanke om hudcancer brukar även lymfkörtlarna kontrolleras. Ibland kan du behöva undersökas med hjälp av röntgen som visar om cancern har spridit sig i kroppen.

Förstadier till hudcancer kan i vissa fall behandlas med en receptbelagd kräm som stärker immunförsvaret. Frysbehandling och laserbehandling är andra vanliga alternativ. Vid hudförändringar som kan vara tecken på cancer brukar hela förändringen eller födelsemärket tas bort och skickas på analys. Efter fastställd diagnos kan du behöva ytterligare behandling, ofta med hjälp av kirurgi. Det är vanligt att ta bort lite mer av vävnaden runt hudförändringen, för säkerhets skull.

De flesta som får behandling tidigt blir av med sin hudcancer. Men det är viktigt att göra ett kirurgiskt ingrepp i tid eftersom det annars finns risk att cancern sprider sig. Det gäller särskilt vid skivepitelcancer och malignt melanom.

Skivepitelcancer eller malignt melanom som har orsakat metastaser i andra delar av kroppen kräver upprepade operationer och ofta ytterligare behandling i form av exempelvis immunterapi eller cytostatika.

Vid spridd cancer är det bra om behandlingen även inkluderar stödsamtal för dig eller närstående eftersom ett cancerbesked rör upp många tankar och känslor. Dessutom kan du behöva tala om biverkningarna av den medicinska behandlingen. Du kan även få stöd genom olika patientföreningar och organisationer.

Vad du själv kan göra

Eftersom hudcancer ofta beror på solskador kan du minska risken att drabbas genom att skydda huden på olika sätt, till exempel med solskyddsfaktor eller kläder.

Undersök huden på hela kroppen regelbundet – även hårbotten, fotsulor och andra områden som inte är solexponerade – så att du upptäcker en eventuell hudskada eller pigmentförändring i tid. Var särskilt uppmärksam på hudförändringar som ser annorlunda ut. Det kan till exempel vara eksemliknande fläckar som inte läker, knutor i huden eller ett växande eller blödande födelsemärke med ojämn form eller färg. Ett upphöjt födelsemärke eller en pigmentfläck som är hård kan också behöva undersökas närmare.

Skydda dig mot solen:

• begränsa tiden i solen – undvik att vistas för länge i stark sol, särskilt om du har ljus hy, stora födelsemärken eller om det finns malignt melanom i släkten

• anpassa din tid i solen efter var du är – reflektionen i snö, vatten och ljusa stränder gör att du bränner dig lättare och solen är starkare ju närmare ekvatorn du befinner dig

• skydda huden och huvudet – smörj in dig med hög solskyddsfaktor som skyddar mot både UVA- och UVB-strålning, använd solglasögon, keps eller hatt och skydda huden med kläder om solen är särskilt stark

• placera dig i skuggan – mitt på dagen, när solens strålar är som starkast, kan det vara bra att undvika solen helt för att minska risken för skadlig solbränna.

Upptäck hudförändringar med ABCDE-metoden:

• asymmetry – ojämnhet – har hudförändringen en oregelbunden form?

• border – gräns – är gränsen till den vanliga huden otydlig?

• colour – färg – har hudförändringen en avvikande färg eller flera olika färgnyanser?

• diameter – diameter – är hudförändringen större än 5 millimeter?

• evolution – utveckling – förändras pigmentfläcken eller ser den likadan ut över tid?

Var även uppmärksam på hudförändringar som har ett avvikande utseende jämfört med dina andra födelsemärken – en så kallad “ugly duckling” eller “ful ankunge”.

Då bör du söka vård

Födelsemärken, leverfläckar eller pigmentfläckar som är större än fem millimeter i diameter bör undersökas av läkare. Hudförändringar som växer eller har en oregelbunden färg eller form bör också undersökas – det gäller såväl födelsemärken som knottror, knutor och andra avvikelser i huden.

Sök vård om du har födelsemärken, leverfläckar eller pigmentfläckar som kliar, är såriga eller blöder. Du bör också söka vård om du har eksemliknande hudförändringar som inte läker.

Så kan Kry hjälpa till

Du kan vända dig till oss på Kry för att få råd och information vid misstanke om hudcancer. En sjuksköterska eller en läkare gör en individuell bedömning baserat på dina symptom och det som framkommer under vårdmötet. Du kan därefter bli remitterad till vidare vård. För att ställa en diagnos krävs en fysisk undersökning.

Tänk på att om det är ditt barn som har besvär så behöver barnet närvara under vårdmötet.

Om du redan har fått en cancerdiagnos och har behov av att prata med någon eller få hjälp att bearbeta dina känslor kan du tala med en psykolog hos oss. Vi erbjuder kontinuerlig uppföljning och återbesök för både dig och dina närstående.