Låste jag bilen? Är spisen verkligen avslagen? Vi har alla haft den här typen av oroliga tankar. Men för den som lider av tvångssyndrom, ofta kallat OCD efter engelskans Obsessive Compulsive Disorder, kan oron i värsta fall ta över hela ens tillvaro.
Gränsen mellan vanliga beteenden och tvångsbeteenden kan vara svår att identifiera. Därför är det inte ovanligt att människor lever med tvångssyndrom i flera år innan de söker hjälp. Stigmatisering och fördomar kan också göra det svårare att leva med tvångssyndrom.
Vad är tvångssyndrom?
Tvångssyndrom är en ångeststörning som yttrar sig genom tvångstankar och/eller tvångshandlingar. Den som lider av tvångssyndrom har ofta svårt att kontrollera eller begränsa sina tankar och handlingar, samtidigt som de vanligtvis är förknippat med starkt obehag.
Tvångstankar är återkommande – ofta oönskade – föreställningar, idéer, tankar och inre bilder som orsakar obehag. Tvångstankar är i regel inte viljestyrda.
Olika typer av tvångstankar
- Aggressiva tvångstankar – om att utöva våld mot någon, till exempel.
- Hygieniska tvångstankar – om bakterier, smuts och smitta.
- Sexuella tvångstankar – om sexuell läggning och sexuella handlingar och/eller fantasier.
- Symmetriska tvångstankar – om att saker måste vara exakta, till exempel om hur saker ligger, eller behov av att räkna saker i omgivningen.
- Kroppsliga tvångstankar – om utseende, kroppsdelar samt annan somatik.
Tvångshandlingar är ett upprepat upplevt behov av att göra vissa saker. Att inte utföra handlingarna skapar ångest och oro. Om tvångshandlingen utförs känner sig personen ofta lugnare en stund, vilket fungerar som incitament för att upprepa handlingen gång på gång.
På så sätt kan beteendet gradvis utökas till att omfatta flera delar av tillvaron och medföra stora begränsningar i det dagliga livet.
Olika typer av tvångshandlingar
- Tvångsmässigt kontrollerande – till exempel att kolla flera gånger om spisen är avstängd, om alla dörrar och fönster är låsta eller om viktiga papper ligger där de ska.
- Tvångsmässig rengöring – ett behov att tvätta och rengöra saker hela tiden, ofta på grund av rädsla för bakterier.
- Tvångsmässig arrangering – ett behov av att ordna omgivningen utifrån symmetri eller andra ordnade regler, till exempel böcker i storleksordning.
- Tvångsmässig upprepning – behovet av att upprepa en handling ett visst antal gånger, tills det känns korrekt.
- Tvångsmässigt samlande – att tvångsmässigt spara saker av rädsla för att slänga något viktigt av misstag.
Vilka är vanliga missuppfattningarna när det gäller tvångssyndrom?
1. ”Det märks om någon har tvångssyndrom”
Många tvångsritualer är svåra att dölja, till exempel om någon tvättar händerna 100 gånger om dagen eller kommer för sent till jobbet på grund av att de måste kontrollera allting flera gånger innan de lämnar hemmet.
I extrema fall kan den som lider av tvångssyndrom ha svårt att lämna hemmet och börjar försumma sitt arbete, sin familj och sina vänner eftersom hela dagen ägnas åt tvångsbeteenden.
Fakta: Många som lider av tvångssyndrom maskerar sin problematik genom att utföra tvångshandlingarna i enskildhet, samt inte berätta om sina tvångstankar. Det betyder inte att lidandet eller pressen är mindre, och den som lider av tvångssyndrom behöver ofta hjälp och stöd.
2. ”Tvångssyndrom orsakas av stress”
Tvångstankar och tvångshandlingar förstärks ofta under stress. När en person med tvångssyndrom är stressad har hen som svårast att kontrollera sina impulser eftersom tvångsritualen ofta minskar stressen under en kort stund. Eftersom stress och tvångstankar sammanfaller på det här sättet är det lätt att tro att stress orsakar tvångssyndrom.
Fakta: Även om stress förvärrar symptomen på tvångssyndrom, så är orsaken mer komplicerad och ännu inte helt klarlagd. Antidepressiva läkemedel kan hjälpa mot tvångssyndrom vilket indikerar att signalsubstanser i hjärnan kan vara involverade. Generna kan också spela roll – risken att utveckla tvångssyndrom kan vara högre om en förälder eller annan familjemedlem lider av det.
3. ”Tvångssyndrom går inte att behandla”
Många som lider av tvångssyndrom skäms och vissa tror att det inte går att göra något åt problemet.
Fakta: Personer med tvångssyndrom svarar ofta bra på behandling. En kombination av medicinering och beteendeterapi, till exempel KBT, ger ofta bra resultat. Genom behandling kan patienterna bli bättre på att hantera sina symptom och tvångsbeteenden.
Vad ska jag göra om jag tror att jag, eller någon jag känner, lider av tvångssyndrom?
Att ta tvångstankar eller tvångshandlingar på allvar och betrakta dem som symptom på psykisk sjukdom är en bra början.
Det är också viktigt att inte dra några slutsatser om dig själv utifrån dina tvångstankar. Tvångstankar vidrör ofta tabubelagda ämnen, och kan strida mot dina värderingar och din självbild, vilket kan leda till ökat motstånd att söka hjälp. Dina tvångstankar säger dock inget om dig som person.
Kom ihåg att om störande tankar dyker upp hjälper det inte att trycka undan dem. Genom att prata med en läkare, börja med terapi och gå med i en självhjälpsgrupp kanske du känner dig mindre ensam och får tillgång till rätt hjälp och stöd.
På vilket sätt hjälper terapi mot tvångssyndrom?
Det kan kännas väldigt skrämmande att be om hjälp. Bara tanken på att prata med en terapeut om sina tvångshandlingar eller tvångstankar kan skapa ångest. De flesta tycker dock att det är värt det, och beteendeterapi är en av de bästa behandlingarna mot tvångssyndrom.
Genom terapi så får du kunskap och kännedom om hur tvångstankar och tvångshandlingar fungerar, samt vilka aspekter som styr dem. Du får tillgång till verktyg för att kartlägga och minska tvångsbeteendena, under vägledning av utbildad vårdpersonal, vilket på sikt minskar obehaget kopplat till dem och främjar din självbestämmanderätt.
När ska jag söka hjälp?
Om du lider av tvångstankar eller tvångshandlingar bör du prata med någon du känner förtroende för och söka hjälp – ju snabbare, desto bättre. Att kontakta läkare eller annan vårdpersonal är ett bra första steg. De kan ofta informera om olika behandlingsalternativ.
I OCD-förbundet kan du som lever med ocd, och du som är anhörig, lära dig mer om diagnosen, delta i verksamhet och träffa andra med liknande erfarenhet.
